Ni har säkert som jag förfasat er de senaste dagarna över terrordådet i Norge. Det som är otäckast är just den oförtäckta ondska som Breivik i sitt dåd visar prov på genom den totala avsaknaden av ånger – han t o m ler och gläds över det han gjort. Gärningens omständigheter – Breivik har skjutit försvarslösa barn som inte kunnat fly undan – gör det till ett dåd som väcker avsky hos alla utom möjligtvis de mest förhärdade.
Det som däremot inte var alldeles uppenbart för samhället var konsekvenserna av det våldsamma budskapet på nätet som föregick dådet – den hatfyllda retorik som Breivik gett uttryck för på nätet innan dådet skördade inga offer och drunknade i den flod av näthat som tyvärr är relativt vanligt förekommande idag. Han har säkert fått ett visst stöd och uppskattning i sin retorik av en del sympatisörer. Dessa har- förhoppningsvis – kanske fått en viss insikt i vad deras hatfyllda åsikter i praktiken faktiskt innebär, nämligen stor olycka för andra människor; ibland är inte steget mellan ord och handling så långt och bägge sårar människor, det förstnämnda psykiskt och det sistnämnda fysiskt. Dessutom skapar orden en grogrund för rättfärdigande av våldsamma handlingar. Detta knyter väl an till innebörden av principen ahimsha i yamas, icke-våld.
Ahimsha, en av delprinciperna inom yamas, innebär att man inte bör skada eller döda andra levande varelser, d v s icke-våld eller egentligen mer precist undvikande av våld. Det innebär inte bara fysiskt våld utan även våldsamma tankar och ord; ett ord kan ibland såra djupt. Vad gäller tankar, så handlar det om att vara i balans – den som ständigt tänker illa om andra kommer även att ge uttryck för detta i hur han lever sitt liv. Det handlar om att vara i balans, att vara uppfylld av hatfyllda tankar kommer att ge sig uttryck för eller senare.
Man kan fråga sig lite hur detta hänger samman med yoga, man blir väl snäll, underbar och helgonlik av att praktisera yoga, eller? Nej, faktum är att om vi börjar praktisera med ett aggressivt sinne där vi t ex vill tävla med andra i vår praxis eller vill hävda vår yogaforms förträfflighet gentemot andra yogaformer, så kommer vi att förstärka detta – man kan likna yogan vid en bördig jordlott; det vi stoppar ner i den kommer vi att få mångfaldigt tillbaka. Om vi börjar träna av orena skäl så kommer dessa att förstärkas; yogan blir till ett verktyg som förstärker vårt ego. En del yogiska system har dock en “säkerhetsventil”. Inom Ashtanga yogan så utgör just serierna av asanas detta; om vi tränar aggressivt så kommer vi förr eller senare att skada oss och inte att kunna träna längre. Det är dock så att det är inte alltid som det blir så, och det säkraste är att med jämna mellanrum reflektera över yamas och huruvida man lever enligt ahimsha eller ej.
En praktisk övning är att t ex att meditera över tre personer, en fiende som man kanske inte tycker så bra om, en som man inte känner något speciellt inför, och en nära som man tycker bra om. Genom att först försöka betrakta dessa personer lika, utan att de vållar några reaktioner, har man klarat det första steget. Nästa steg blir att försöka tycka bra om dem alla tre, såväl fienden, främlingen som den som står en nära. Detta kan dock vara svårt, men man kan ta det gradvis.
Så för att sammanfatta mitt budskap vad gäller ahimsha:
- Undvik alla former av våld, vare sig fysiskt, verbalt, skriftligt som i tankar
- Även våldsamma tankar leder i slutändan till obalans
- Reflektera regelbundet över dina tankar och försök reducera eventuella fientliga tankar, gärna genom meditation
